Pratar man inte spanska på Costa Brava?


DN konstaterar på ledarsidan idag att "särboskap är den nya europeiska modellen". Det finns en hel massa exempel på regioner runt om i Europa som växer sig allt starkare, medan nationalstaterna försvagas. Katalonien är ett av de bästa exemplen. De sex miljoner katalanerna har eget språk och en helt egen identitet. Trots det är katalanska inte ens officiellt EU-språk, samtidigt som allt översätts till maltesiska som knappt någon alls talar. Och hur många vet att det är katalanska, och inte spanska, som är förstaspråk både på Costa Brava och Mallorca?

Helgens folkomröstning om halvt självstyre är säkert ett viktigt steg på vägen mot den självständighet som många katalaner inte skulle säga nej till. Liberalerna stod på ja-barrikaden. Sosseregeringen i Madrid har visat prov på en förvånansvärd kompromissvilja, medan knökhögern i Partido Popular reser ragg mot allt som andas svagare centralmakt. Men varför skulle inte invånarna i en stor och självförsörjande region få klara sig själva om de nu vill det?

Sverige är ett av undantagen där regiontanken ännu inte växt sig så stark. Region Skåne och det ökade samarbetet kring Öresund är väl det enda verkliga steg som tagits mot ökad regionalisering här hemma. Och här är det sosseriet som är emot. Minns inrikesminister Jörgen Andersson som vägrade skåningarna att kalla regionfullmäktige för "Skåneparlamentet", med argumentet att "det finns bara ett parlament i Sverige, och det är riksdagen".

Det är en översittarattityd. Regioner som är trötta på hundratals år av centralstyre och vill bestämma mer själva måste få avgöra sin egen framtid. Det gäller i Sverige, lika väl som i Spanien.